I morgon är det 1:advent. Det betyder enligt vår tradition att ljusbelysning ska tas fram, utegran skall sättas upp och belysning tändas. Det i sin tur innebär en tur till skogen med sågen för att hämta en gran, naturligtvis med tillstånd.
Jag undrar ibland över alla traditioner som finns omkring Advent och Jul. En känsla som jag har är att allt präglas av stor brådska och nästan stress. Mycket ska göras, framför allt ska mycket köpas, sedan ska man hinna många besök och ändå känns det aldrig tillräckligt. Detta skapar stress och ångest. Jag fick en ide härom dagen att om vi låterbli att köpa julklappar till varandra och istället skickar några hundralappar till Frälsningsarmen, kanske känslan av tillfredställelse skulle bli större. Sedan kan man väl vara noga med att besöka sin familj och sina vänner oftare resten av året så att inte allt måste ske till jul.
Jag tror att detta är ett bra förslag bara mina barn kommer och hälsar på oss och det är klart… visst kan jag väl tänka mig någon julklapp med.. Hmmm konsekvens alltså.
Konsekvent ja, såg i bladet att Mona Sahlin öppnar dörrar i regeringssamarbetet med Folkpartiet och Centern. Detta för att hålla Sverige demokraterna utanför makten, vilket är vällovligt. Mona kanske gillar det här men det gör inte jag. Jag kan inte tänka mig att ha något hophank med något av dessa partier. Vi har samarbetspartier klara och vi ska hålla oss där.
P-G Gyllenhammar, en liberal med huvudet ovanför axlarna, sade en gång att: – Men kan aldrig vara alla till lags, hur man ändrar och krånglar så kommer det alltid att finnas åsikter som är imot. Därför ska jag se till att det jag gör ska vara mig till lags så får man hoppas på stöd för det.-
Det borde vara vägledande för många!
Vägledande ja. Jag har vid flera tillfällen noterat att det jag tagit upp i min blogg har nästa dag varit aktuella ämnen i massmedia… Jag antar att de inte läser min blogg och rättar sig efter det, men visst är det kul.
Nu önskar jag en lugn och rogivande 1:a advent till oss alla som läser detta.