Lördagmorgon, den går i vanans tecken. Vaknar fem i sex och lyssnar på sjörapporten. Går därefter upp och tänder en brasa medan nyheterna går på P1. Med brasan värmande i ryggen och gryningen pågång framför ögonen försöker jag läsa tidningen.
Tänk vad våra vanor styr oss och vilken trygghet vi känner i det invanda. Att ha bestämda traditioner gör händelserna förutsägbara och det ger, för de flesta iallafall, en känsla av trygghet. Sedan finns det naturligtvis människor som upplever det här invanda mönstret som ren och skär tortyr. Men det tänker jag inte skriva om för det oroar bara, nu när det ska vara stillsamt och rofyllt.
Äntligen har det utlovades lite snö här hos oss. Jag längtar efter snö. Det har varit så mörkt och dystert så länge nu. Snö ljusar upp tillvaron och det blir genast lite roligare.
Ljusnar gör det också i den politiska delen av mitt liv, i senaste väljarundersökningen har mitt parti ökat igen, det är det största partiet i Sverige.
Men sin storlek till trots har de inte lyckats skapa någon opinion när det gäller försämringarna som den Borgliga regeringen har genomfört i semesterreglerna för långtidssjukskrivna och arbetsskadade mfl. Varför i hela världen slår inte mitt parti på stora trumman vid dessa försämringar… Det kan väl för all smör i småland, inte vara så att mitt parti stödjer dessa destruktiva åtgärder.??
Nu är det som vanligt kortvågstid och det är vanor som ger mig mycket. Jag önskar er alla en trevlig helg.