Lördagens reflektion.

I dag medger inte tiden så mycket annat en att ta vara på solljuset och motionera våran inackorderade hund. Det är dock i kallaste laget för att vara ute några längre stunder. Det är eftermiddag nu och solen börjar försvinna så nu är det dags att tända braskaminen igen. Hunden och jag tog en biltur, lagom motion för mig, och tittade till den i vinterdvala vilande segelbåten. Allt var stilla där, kylan gör att det blir ännu mer stilla och tyst en annars. Att båten ska sjösättas om tre och en halv månad kan man inte tänka sig en vinterdag som denna. Det vilar något ödsligt över en båtuppläggningsplats mitt i smällkalla vintern. Har ni tänkt på det? Det ger samma tomma och ensamma känsla som en skola under sommarlovet… Inga barn som springer om kring inga röster som ibland är höga till smärtgränsen, inga lärare som med myndiga steg banar sig fram bland barnen. Mmmm så ödsligt kan det vara.

Just nu var här en flock med sidensvansar, de mumsade i sig av rönnbären som finns i riklig mängd . Skönt för dem som måste vara ute hela tiden. Den gångna natten var det – 21 grader här utanför. Så då skattar man sin lyckliga stjärna att vi kan vara inne och dessutom har ett treårig avtal med elleverantören. Fast det är klart, vi konsumenter får ju alltid betala på ett eller annat sätt.

Jo jag såg på “På spåret” igår och nog tyckte jag att de hade minskat svårighetsgraden på frågorna lite. De kanske har tagit till sig av kritiken att det varit för svårt och vill de då ha några tittare kvar så får de nog vara lite lyhörda. Bra!

Nu ska jag tända kamin.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *