Under den gångna helgen har jag besökt min svärfar. Han är något till åren kommen men pigg och alert för det. Jag blir glad av att höra hans positiva människosyn och goda inställning till livet. Han anser att livet är en god gåva och att alla människor har samma värde och ska respekteras.
Efter några dagar i så stimulerande miljö så blev kontrasten stor vid hemkomsten där jag möttes av rubriker om att Norrköpings kommun dras med bottensiffror när det gäller barnfattigdom. När tidningen Folkbladet ställde frågan varför och vad… till ansvarigt kommunalråd Lars Stjärnkvist, fick vi veta att det satsas på utbildning och att det är bästa vägen ur detta…
Problemet är bara att utbildnings satsningen han menar främst ligger på universitetet där satsas det. Men, våra fattiga barn… kommer aldrig till universitetet de slås ut redan i grundskolan. En grundskola som inte har fått de satsningar som behövs, för stora klasser och för lite stöd både till lärare och elever är orsaken till detta. Pengarna i kommun satsas på annat i stället.
När jag tänker på detta dyker en artikel upp av DN:s kollumnist Lena Andersson som i en DN artikel framför att Socialdemokraterna dragit långt åt höger under ledning av Mona Sahlin. (S) har närmat sig (M) påstår hon. Folkbladets ledar skribent sågar som väntat den teorin, han Widar Andersson anser att det är Moderaterna som lagt sig i det socialdemokratiska spåret istället… Jag tycker att han har fel…
(S) har under många år, närmat sig (Mitten) och detta har medfört stora besparingar inom skola och andra gemensamma angelägenheter. Satsningar på skatteminskningar startade redan under S-tiden med Göran Persson i spetsen. Detta som bakgrund till att Veronica Palm, en av aspiranterna till partiledarposten i (S), i dagens folkblad skriver om orsakerna till barnfattigdomen… Men, hon glömmer helt sin egen och s-partiets roll i denna negativa utveckling.
God dag på er.