I dag var trådarna till min bloggsida långa, inte så konstigt de har inte varit använda på tolv dagar. Så långt uppehåll har jag nog aldrig haft på min blogg.
Nåja det beror ju på en massa saker. Först och främst på att det är vår. Jag är ägare av en gammal träbåt… Det betyder att hela vintern och våren är det för kallt för att det ska gå att måla eller fernissa.
Så när det äntligen blir varmgrader så det fungerar att måla så är det för varmt för båten att vara på land, då “gistnar” trä. Torkar alltså….
Paniken blir total, lusten och nödvändigheten att göra klart allt på en gång är betydligt större än tiden och orken… Då uppstår “vårrustningsinfarkt”.. häftigt ord va? Jag är mitt i det just nu..
Därtill så har jag ägnat vintern åt min nya, andra, roman. Där är jag nu i den allra sista uppgörelsen..
Det är alltså svårt att släppa skrivandet och lika svårt att inte tänka på den. Så i huvudet uppstår det ett formidabelt virrvarr av tankar.. Var det färg jag skulle köpa eller skulle jag skriva idag..
Det enda som fungerar är hundrundorna.. För var jag än är så är han, hunden, med och han vet när det är tid för hans rundor och då kommer han och säger till..
väldigt bestämt ibland.. Den älskade hunden.. Då blir det en paus.
Hörni.. Jag återkommer. God dag till er, i dag blir det sol..