Idag, nu på morgonen, ligger dimman tjock över Slätbaken. Jag ser ut över fjärden och ett dimmlock på ca femtio meters höjd, täcker allt..
Jag vet att under dimman finns det en ofattbar massa vatten som flyter in i alla vikar och mot alla stränder i en total utjämning.
Jag vet att när det regnar på vattenytan så ökar mängden vatten men jag kan inte se var den ökar eller vart det nya vattnet tar vägen.. det utjämnas..
Nu ska vi öka skatten i Norrköpings kommun, bra tycker jag. Vi har ansvar för att välfärden fungerar i vår kommun och naturligtvis kostar det. Vi ska se till att vi har en fungerande gemensam sektor som innehåller allt det vi tycker att vi vill ha.. så visst betalar vi gärna för det.
Men..
Likheten med dimman över slätbaken är att under dimman (budgeten) finns det en ofattbar mängd med pengar.. sex miljarder är så mycket pengar så att jag inte förstår hur mycket det är.. Jag tror att en miljard är tretusen kronor om dagen i sexhundra år??
Alla dessa pengar flyter omkring och utjämnar sig mot alla stränder men vi vet inte vilken strand som får vad??
Hur mycket pengar reserveras för storstadsbygget som ska bli i samband med en Ostlänk (snabbjärnvägen södra stambanan) som vi egentligen vet ganska lite om?
Hur mycket pengar försvinner för våra ögon i alla kommunala bolag?
Hur mycket pengar försvinner i olika hyresavtal för att gynna tex storklubbar i fotboll, ishockey eller basket..?
Dimman… täcker allt detta.
Våra kommunfullmäktige ledamöter vet eller ska veta, hur det ser ut under dimman. De är valda av oss enbart för att hålla den kollen.. Litar du på att de kan se under dimman??
Mitt parti via min förtroendevalda Michaela Leo, ansåg sig inte ha någon skyldighet att besvara de tre frågorna i bloggen. Svaret blev att “du får ta reda på det själv” Jag tror inte att hon är representativ för alla mina förtroende valda i Norrköpings kommun.
Vi försöker nog se under och genom dimman, alla vi som getts förtroendet i fullmäktige och nämnder – och bolag. Alla ser inte allt. Du ser inte varenda grynna eller kobbe. Vi får lita på varandra och på sjökortet. Nog med metaforer innan jag går på grund.
Jag erkänner att jag inte alltid har full koll på de beslut jag är med och fattar. Det har ingen. Allt bygger på förtroende. Att mina partikompisar har bättre koll än jag.
Den gamla studiecirkeln borde komma till heders. Hinner vi det?
Ha det bra, sailor!