Tiden lider och jämrar sig..

Sommarn är slut nu,
höstmörkret falla,
fly in till stan nu
från stugan den kalla..

En vers ur en sång av Staffan Atterhall, om jag mins rätt, en trubadur från det glada 60-talet.

Och visst drar sommarn så sakteliga mot höst ibland med vemod och ibland till och med, med en viss tillförsikt.

Allsång på skansen är slut.. Så bra, att det är slut alltså.

Sommar, programmet i radions p1 är slut så bra, att det är slut alltså.

Det är lite jobbigt att höra människor vända ut och in på sig och vältra sig i sitt tidigare livs, elände.. Bra terapi kanske men inget vidare underhållningsvärde.

Jo.. Ingvar Karlsson var bra.. Vad han sa har jag glömt, men sättet att säga det på var lysande. Vilken sagolik förmåga han har att hantera svenska språket så fint och så välformulerat.
Klart och tydligt, inga utfyllnadsljud typ.. ähhh eller öööö eller aaaa
Det var skönt att lyssna på en som kan sitt språk och som hade tänkt efter före, innan han började prata..

Föralldel.. Alexander Bard var en kul typ, skrattade flera gånger åt hans underfundiga humor..

Men som sagt, i de flesta fall så är hösten välkommen. Nu kan jag sätta igång med planeringen för nästa sommar!!