Fyra veckor orkade hon vara kvar här, mest som sällskap för mig men samtidigt full av förmaningar.
Det var ganska glada tillrop som inte var så lätt att fatta.
Att jag inte förstod vad hon sa beror på att det var en ovanligt kontaktsökande Sädesärla.
Om det kom någon artfrände i närheten så jagades den bort och sedan direkt tillbaka till mig.
Vad förmaningarna beträffar så kan jag ana vad det var om…
Men en del av missnöjet var om bristen på mat!
Det är jättedåligt med insekter och jag antar att hon manade på mig att göra något åt det..
Men va sjutton jag vill inte ha några myggor!
Sädesärlan har stuckit flyger söder ut sedan tre dagar tillbaka, så nu är det “Dödstyst här i trädgården igen”
Tjingeling på er!