Jag trampade ner gasen för fullt, bara femtio meter kvar.. Men gnisslande däck tog jag den ganska skarpa svängen in mot Norsholm samtidigt som jag tänkte att detta kan inte vara möjligt!
Man kan inte ha två kanoner uppställda på ett gärde invid en allmän väg och dessutom sikta på passerande bilar…
Jag började ana att det kunde vara några miljöaktivister, det finns ju en del militanta grupper som man kan vänta sig vad som helst av. Min spontana reaktionen var att ringa och anmäla men samtidigt känner jag en hel del sympati för de här utomparlamentariska aktionerna. Ändamålet är ju gott men det går inte att använda vilka medel som helst ändå. Men hur i hela friden har dom fått tag på kanoner…
Jag parkerade bilen och gick tillbaka, för utan bil kanske jag kunde betraktas som ofarlig. Ett seriöst försök att prata ungdomarna till rätta, för det är ju oftast ungdomar, skulle vara bra innan det stora larmet verkställdes.
Jag tog mig försiktig över taggtrådsstängslet men ingen mötte mig, jag såg inte en enda aktivist.
Väl framme så såg jag inga kanoner heller.
Det var två jordbruksredskap med kardanstängerna riktade som kanonpipor rakt mot vägen.
Jag lommade slokörat tillbaka, skämde för min vilda fantasi, men tursamt nog så var det ju ingen som såg mig och ingen kunde veta…
Jag ska nog minska lite på mitt följande av krigsrapporteringarna från Ukraina, Och undvika den inhemska krigshysterin som ser ut att leda till NATO medlemskap, vilket vi naturligtvis inte behöver…
Så det är nog fler än jag som skulle behöva dämpa sin fantasi….
Tjingeling!