Möjligen har jag fått en släng av diabetes…
Nu litar jag inte på sjukvårdens provtagningar och slutsatser, jag tror inte att dom har tid med mina åkommor…
Men hur som så måste jag börja motionera…
Jag startade mitt nya friskare liv härom dagen, en lagom promenadrunda är varvet runt krematoriet,vi himelstalund i Norrköping.
Jag åkte dit iför lätta terrängskor och toppluva Samt allt annat som behövs för ute vistelse.
Klev ur bilen och tog ut mina “gåpinnar” pinnarna hjälper mig att ta ut steglängden och hålla ett bra tempo.
Så där jag nu var jag laddad, men nu måste jag bestämma hur långt jag ska gå?
Hustrun har alltid sagt att jag jämt går för långt så det ska jag vara försiktig med.
Jag minns ett träningsprogram på radion som hävdade att det viktiga är inte hur långt, dock måste tiden komma upp i trettio minuter.. Det låter klokt.
Jag drog ner mössan i pannan och på med handskarna och kontrollerade klockan.
Fick en sinnebild av Stenmark när han stod på startlinjen i backen och justerade sin mössa drog i glasögonen och kastade sig iväg….
Nu hade det börjat regna, ganska rejält, men jag var på gång och jag ger mig inte så gärna.
Vattnet dröp om mig, jag var genomblöt och började tvivla på det kloka i att motionera.
Nå efter trettio minuter var målet uppnått, av med ytter kläderna och in med gåpinnar och genomblöte kläder i bilen.
Därefter satte jag mig i bilen startade motorn och drog på full värme, jag frös.
Det blir kallt att stå i spöregnet i trettio minuter, så nästa gång ska jag nog gå lite också.
Tjingeling!