En av livets milstenar är passerad.
Jag har just gått in på mitt sjuttiförsta år.. Jag brukar inte fundera bakåt i livet, mest beroende på ett dåligt minne, men också på att jag tror att livet ligger i nu och i planerandet framåt. Jag hörde en gammal man säga att
“ingen är så gammal att han inte tror sig få uppleva nästa födelsedag”
Kloka ord tycker jag så visst kan jag se till att planera för ett år i taget, minst.
I går var det val till kyrkan, också en milsten..
Det betyder inte, som många påstår, att de förtroendevalda lägger sig i det religiösa…
Nej nej, det sköter prästen och hans gäng. Dom ska se till att det kristna budskapet når alla.
Vad där då det kristna budskapet?
Kärlek till varandra och allt levande på jorden. Allt är Guds skapelse och ska respekteras. Alla människor är skapade till Guds avbild och ska respekteras just sådan som sådan. Visserligen ibland väldigt olika men trots det Guds avbild.
Kan inte låta bli att tänka på det socialistiska manifestet, om alla människors lika värde.
Och att man ska hjälpas åt samt visa kärlek och respekt till varandra..
Märkligt så lika egentligen..
Nu ska jag lyssna in valresultatet i kyrkovalet.. Där har vi valt företrädare som ska se till att kyrkan utvecklas på ett sätt som stämmer överens med våra demokratiska värderingar Såsom..
Att kvinnor visst kan vara präster..
Att kyrkan visst ska döpa barn trots att föräldrarna inte är gifta..
Att också den som valt att leva i ett samkönat förhållande ska ha rätt till sin kyrka..
Att kyrkans utlandsverksamhet ska kunna ges åt vilket land som helst oavsett hudfärg eller politisk styrelse.
Alltså inte predikandet! Bara de medmänskliga relationerna. Skönt att de som vill stänga in kyrkan till bara de som är lika och tänker lika, har förlorat valet..
Vi fortsätter med en kyrka som är öppen för alla!
Människors lika värde, respekt och kärlek till varandra , det skriver/vill nog alla organisationer/ grupper på,,,
det är själva “hur’et” och “om’et” det bråkas om,,, överallt.