– Hallå på dig din gamla bråkmakare, va håller du på med nu då?
Det är min gamla.. polare “ministern” som är i telefon.
Vad menar du då, jag är väl ingen bråkmakare?
– Jo då, ja kolla till lite på fejan (face book) i går och då skrev du att de som har makten i Sverige är de där opinj.. opini.. äh faa de där som kollar vad folk tycker alltså. De kan väl inte ha nå´n makt heller?
Du menar opinionsmätningsinstituten, sa ja.
– Ja just det de där stuterier… äh du förstår..
Ja jag förstår. Men jag menar inte att de själva har makten, men med sina mätningar styr de dem som har makten, våra politiker i riksdagen alltså.
Med att ta reda på vad folk tycker så får de politikerna att svänga och dänga och dagtinga med nästan vad som helst, bara för att de så gärna vill vara alla väljare tillags, samtidigt..
– Men det går ju inte, man kan ju inte vara alla tillags. sa ministern
Nej då det är inte möjligt, men de försöker. Förr var våra partier ide burna partier, där det var en ideologiskt ide som var styrande och makten och ideerna kom underifrån i partiets rörelse. I dag är det opinionsmätningarna som är själva idén..
Och så får politikerna istället berätta för oss varför vi vill ha det så som de har bestämt.. De har vänt upp och ner på beslutsgången alltså..
Politikerna har inte tid att vänta på rörelsen längre. Här gäller det att skapa arbete, ja åt dem själva förståss. Därför måste valet vinnas..
– Hördududu det där hajar inte en annan, jag tror nog att jag skiter i´t om jag ska vara ärlig. Men jag kanske skulle starta ett parti själv, det kunde heta
“Oss som det är synd om” Det är ju synd om ganska många så vi skulle nog bli stora.. Döö, då kanske jag äntligen kunde bli minister på riktigt..
Jaja tanken är god men kanske lite svår att genomföra.
– Vafför då?
Du kan ju inte sitta i Hörsalsparken och vara partiledare..
– Kan jag väll för faan din bråkmakare.. vi hörs. klick
Samtalet var slut, men säkert inte tankarna.
God dag på er.