“Jag är så mätt så magen står i tre hörn och en kant”
Så sa en kurskamrat på skogsbruksskolan en gång för många många år sedan. Men varje gång jag äter mig proppmätt.. så kommer uttrycket upp i mitt minne.
Jag har i den gångna helgen, andra advent, varit i Kristianopel och avnjutit ett maffigt julbord i en miljö som bara är sååå fin.
Kristianopel är ett favoritställe både på sommaren och på vintern. Mycket vackert och stämningsfullt.
Att det stimulerar till att äta en massa mat som jag absolut inte behöver, det förvånar mig.
Jag trodde att jag hade bättre koll på vad som händer i de nedre regionerna, där magen är placerad.. Men!
Ögonen och smaklökarna i munnen ser allt det goda och sätter igång att övertyga magen om att den behöver allt det här.. Å så mumsar jag i mig..
Det är inte klokt och ångrar mig gör jag blott en kort tid därefter.
När magen står i tre hörn och en kant.. tänker jag att … aldrig mera julbord.
Konstigt att det stämmer på så mycket annat också..
Mitt parti tex eller rättare sagt “min partiledning” talar hela tiden om för mig att jag behöver en massa saker som jag inte visste om..
Dom berättar mycket vältaligt och lockande så till slut proppar jag i mig allt det där och känner mig mycket behövande..
Jag undrar hur mitt parti skulle må om jag i stället, jag i de nedre regionerna, fick berätta vad jag behöver, då skulle kanske hela partikroppen må bättre..
Men det är klart, vad ska då partitoppen ha att göra?? Om jag plötsligt skulle börja bestämma..
Lika dant med min mage, tänk om den fick bestämma.. då skulle inte ögonen och smaklökarna ha så stort inflytande och troligen skulle jag må mycket bättre..