Följer de lokala nyheterna om att friidrottsklubben i Norrköping tycker att en ny arena för deras lek och idrott, är viktigare än att vi tar hand om våra gamla föräldrar i Norrköpings kommun..
De påstår att Norrköpings pajas, förlåt rolighetsminister, Reidar Svedahl har lovat en ny arena… Ja ja vad ska man säga, det kanske han har, förståndet har säkert inte hindrat honom.
Jag slår bort tankarna förvissad om att det är den eventuellt kommande Ostlänkens resecentrum, som kommer att kamma in kosingen, inte äldrevården..
Just det ja nu var det reseblogg ja…
Måndag den 6 juli.
Vilken djävla natt.. Kulingen har skakat i riggen, vågorna har skakat i resten. Sova var inte att tänka på. Bryggan dämpade vågorna något men det märktes knappt, sjön slog över bryggan så vi blev blöta om benen under gatloppet för att komma in till land.. Ja ja det var bara att bita ihop. I ca 10 månader har jag väntat på denna sommarsegling och så blir det så här..
Inte nog med det, Jannes finger ser inte bra ut, en arbetsskada utan större tillsyn eller skadeanmälan, verkar ha förvärrats. Det blir en resa till Västerviks lasarett för en ny kontroll.
Jag blev ensam kvar i detta gungande inferno, Förbannade vädret och tog en promenad på ön. Det var skönt att komma undan en stund..
Kvällens middag på Idö restaurangen blev lite plåster på såren för oss..
Natten gick i samma stil, trots upprepat tjatande på radion om avtagande vind så blev det inte så.. Ingen sömn den natten heller..
Tisdag den 7 juli
Hoppade högt på förmiddagen, en kraftig smäll. Den ena förtöjningslinan i fören gick av. Som väl är, hade vi en reservlina redan isatt så det var aldrig någon fara, men nu var måttet rågat.. Vi sticker härifrån. Att komma ut från bryggan var äventyrligt men vi kom undan med blotta förskräckelsen..
En lugn hamn letade upp på sjökortet, det blev Verkebäck längst in i en smal vik. Skyddet var totalt och gissa om det var skönt att somna, ja någon whisky blev de som avslappning.
Onsdag den 8 juli
Rundvandring i Verkebäck, ja det var ju snart gjort.. Vi åkte museejärnvägen till Västervik, en gammal rälsbuss som skakade, rök och skramlade på den smalspåriga ”gurklisten” lägg därtill att motorn väsnades så att det knappt gick att föra ett vanligt samtal. Men härligt var det.. Massor av barndomsminnen passerade i mitt medvetande. En riktig nostalgitripp vill jag påstå. En härlig dag med kul saker att göra trevliga människor att träffa och tidigt isäng, sviter efter de föregående dygnen.