Jag vaknade med svåra smärtor i halsen, pannan var alldeles
blöt. Näsa rann som ett litet, pyttelitet niagarafall.
Jag anade att min sista stund var kommen. Med kisande ögon
såg jag på klockan, 01.35
I köket tände jag ett adventsljus ett enda litet stearinljus
lyste upp hela köket så jag kunde tillreda mig en kopp te. Inget elljus
behövdes.
Ute körde månen runt på halvljus, den kalla klara luften
hindrade inget ljus att nå marken.
Fjärden nedanför hade tagit på sig sitt allra silvrigaste
vatten som glimmade i kapp med månens sken. Dramatiskt inramat av den kolsvarta
skogen runt om.
Allt så hejdlöst vackert så det lindrade min nyss påkomna
förkylning.