Reklamträsket!

Reklam har vi omkring oss överallt. Det finns inga reklamfria zoner någonstans. Inte ens våra reklamfria tv och radiokanaler låter oss slippa.
Tv är ju gräsliga! Nu kör dom programinformation som låter som vilket reklaminslag som helst.
Reklaminslaget har förresten samma stuk som tv programmen: Skrik och gap, hysteriska skratt och vansinnigt blinkande lampor.
Ett tv program där deltagarna tycks ha mycket roligare än publiken. Ska man ha det så?

På “sociala media” Facebook t.ex., poppar reklamen upp snart sagt överallt. Det nya given är att det inte går att klicka bort popupp reklamen längre. Jag får leta en lång stund efter ett X så jag kan stänga. Krysset är gömt eller kommer inte fram fören efter en stund. Dom ska riktigt tvinga oss att se reklamen. Tviii attan
Jag påverkas! för jag kommer aldrig att köpa en grej, som marknadsförs på detta aggressiva sätt. Bort med dom bara!!

“Vilket gnäll du håller på med!” Ropar min bekant i Västra Frölunda. Jag ska döpa om dig till “Ove”! Du har så mycket bestämda principer och åsikter om allting. Det är lite tröttsamt med allt ditt gnäll!
Jag avslutade samtalet snabbt!

Det är ju inte ens sant att jag skulle vara en “Ove” struntprat och förresten, det ska ju inte hon säga något om!
Hon ger sig ut på stan iklädd Brun kappa och en en kapsylhatt på huvudet, i ena handen håller hon sin handväska och i den andra har hon sin käpp. Hon behöver ingen käpp men hon låtsas vara lite ofärdig, för då ha folk överseende med hennes tjurskalliga sätt.
Jag såg en gång på spårvagnen hur en yngling satt med sina leriga skor på bänken mitt i mot i spårvagnen.
Hon gick fram och spände ögonen i honom och sa: Inte ska du väl sitta och skita ner på det där viset din luspudel!
Luspudeln svara “Skit i det du din gamla kärring”
Då började hon peta på honom med sin käpp och väste, jag ska lära dig din luspudel”!
Va faan gör du? Skrek luspudeln och ställde sig upp..
Då… smällde hon till honom med sin handväska, mitt i nyllet!
Luspudeln började skrika och hota henne med allt möjlig!
Spårvagnen stannade och den välväxta och kraftiga föraren, tog tag i luspudelns arm och ledde ut honom genom bakdörren.
Min bekant i Västra Frölunda tackade och satte sig, samtidigt som hon sa : Fy vilka ungdomar vi har nu för tiden-

Tjingeling

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *