Reseblogg..

Med få eller inga, politiska undertoner…

Lördag den 4 juli.

Äntligen ska vi iväg. Värmen har varit på gränsen till plågsam och solen har bara vräkt sig över oss i mera än en vecka. Måste nog säga att jag oroades lite över att det skulle bli lika varmt som förra året under seglingen i Åland och Finland. Det var periodvis så varmt att det inte ens gick att vara i båten..

Nå, vi kastade loss från kajen i Mem under vikningar från land. Att segla var inte att tänka på, ingen vind och föralldel bra för motorn att få gå lite. Målet flyttades fram lite i taget och sent på kvällen anlöpte vi Kryssarklubbshamnen på Stora Ålö.

Fullt.. Men en man vinkade in oss på en plats där en skylt varnade för grunt..

Vi kom in med lite list.. Kryssarklubbisten hämtade sin kamera ty aldrig hade en så stor båt varit inne på denna grunda plats.

Söndag den 5 juli.

Fortfarande ingen vind, motorgång någon timme eller två men sedan kom det lite vind på väst. Seglen hissades och vi stävade med goda 6 knop ut på havet.

-Men hallå där sa Janne, vi har ju bara 5 knop på min gps plotter..

Din går fel replikerade jag bestämt, men i smyg tittade jag på min gps som mäter farten. Vad i helvete står m/h för??

Ja ja, den var felinställd den mätte miles per hour istället för knop. Men det är väl inget att tjafsa om…Efter en del funderande hitta ”Janne” hur man ställer om den till knop.. Fan också det har ju gått bra i flera år ända tills han började snoka..

VHF-radion, sjöfartsradion alltså, anmälde snabbt tilltagande vind omkring väst, mulnande och på kvällen eventuellt kuling.. Snabbt styrde vi in mod IDÖ-sund utanför Västervik. I sista stund, snart nog började det blåsa, men då låg vi redan förtöjda i vad vi trodde var en trygg hamn.