Vädret visade sig från sin finaste sida. Sol från en klarblå himmel, bara någon grad kallt, visserligen ganska blåsigt men vad gjorde det.
Vi bestämde oss snabbt för att ta dagen tillvara och tillsammans med ett par vänner gick vi promenaden runt Åbackarna, Norrköpings finaste promenadstråk. Det märktes för det var väldigt många som hade fått samma idé denna fina söndag.
Men ur motionssynpunkt var det så att promenade tog dubbelt så lång tid som vanligt, för det var sagolikt halt. Jag gick med myrsteg, rädd för att halka.
Så också de flesta andra.
Några kom med halkskydd på skorna och de kunde hålla farten uppe.
Va synd att det inte var sandat ordentligt.
Det var inte så svårt med de anmälda väderutsikterna att anta att många vill gå den rundan. Men att det då inte var sandat?
Ännu värre var det att i slutet på promenade började ett starkt naturligt behov tränga på, men det fanns ingen toalett att tillgå på hela rundan..
Stanna bakom ett träd kunde väl vara en nödlösning, men det kom ju människor hela tiden så det fungerade inte.
Jag räddades av ett litet Café som vänligt nog, lånade ut sin toa.
Jaha, här finns det ett par saker för mitt partis kraftfulla lokala styrelse att ta sig an.
Men först kanske de ska se till att våra åldringar inte ligger kvar på lasarettet fast de är färdigbehandlade.
Detta beroende på att det saknas platser och personal i den kommunala omsorgen.
Jojo.. nog finns det saker för min lokala partistyrelsen att lägga energi på, om de vill ha något att göra..