Jag vaknade klockan ett. Det straffar sig att somna tidigt.
Det var mörkt ute men alldeles stilla. Inget ljud.. jo Ejdrarna skrockade… Absolut inte.. Det finns inte en ända Ejder kvar i våran skärgård.. Vi har tagit livet av allihop med våra miljögifter.. Skandal!
Klockan två på natten lossade jag från bojen. Motorn på lågvarv, lanternorna tända, och så iväg..
Himlen är mörkblå öarna mörksvarta. Söder om Hästö lyser lamporna på Slungudden hos Vernhoff.
Fyrarna blinkar tryggt.. Södra spetsen på Lönshuvud, stupar kolsvart rakt ner i havet, men lönshuvudfyren blinkar och säger… Här är jag.
Vid Bosses vik är det mörkt, inte en båt kan jag se. Undrar hur det är med honom.. Bosse i Sandfallet.
Det ljusnar, himlen övergår i röd färg mer och mer och vattnet är nu silverblått.. Men öarna är fortfarande svarta. Nu blinkar Lönshuvudfyren rött..
Klockan fyra, kommer solen upp ur vattnet… illröd! Troligen fräsande också. Usch ja, det är ingen vidare badtemperatur ens för en sol.
Vinden ökar på väst, farten ökar ordentligt åtta knop med bara fock och mesan..
Skönt att komma in i Oxelösunds gästhamn, hitta en bra brygga och få lä.. Klockan är bara sex, så jag lägger mig en stund och lyssnar på när samhället vaknar..
God morgon..