Att inte behövas är en jättesorg.. Jag tror att de flesta lever bra så länge de känner att de behövs, mina tjänster, min kunskap, men kärlek och omtanke eller min erfarenhet av livet.. Att plötsligt upptäcka att ingen längre frågar efter detta skapar missmod som i sin tur kan skapa depression. Då blir jag bara en belastning för min omgivning och till ingen nytta.. Det finns många sätt att tala om för sina medmänniskor att de inte behövs.. Hur gör du?
Jag har ägnat en stund i helgen åt att titta på getingarna. Nu när sommar sakta övergår till vinter så är det bara några få av getingarna som kommer att klara livhanken. Det är de som har använt sig av den stora massan för att skrapa ihop näring till en lång vinter.
De som har makten över näringen kommer att klara sig och få uppleva en ny vår… men alla de andra. de åker ut ur gemenskapen, de behövs inte längre… Ut i kylan och med stor säkerhet fryser de ihjäl under vintern..
Skillnaden på djuren och oss människor är väl att vi tar hand om varandra, ingen ska svälta eller frysa ihjäl iallafall… Men att människor less.. ihjäl för att de inte behövs. Vad kan vi göra åt det??
Jag har tur.. Här står det en hund och tittar på mig. Hans ögon säger, -kom nu husse, nu hittar vi på något kul.
Troligen skulle han kunna hitta på något kul utan mig men… han tar med mig och får mig att känna mig behövd.. Underbara hund.
God dag till er alla, ni behövs.