Färden går vidare.. Från Byxelkrok tog vi oss till Mörbylånga. En lång sträcka om man räknar i båtfart.. 52 distansminuter. En normal semesterdags segling är ca 20 distansminuter. Med bil sveper man över sträckan på en dryg timme för oss tog det tolv.. och då gick det ändå bra. Jag läste en gång att segla är att skaffa sig det långsammaste fortskaffningsmedel som finns och sedan jobba som sjutton för att få det att gå så fort som möjligt.. Ligger något i det.
Men långsamheten är värdefull i sig. I Mörbylånga verkade tiden stå stilla.. Det var mycket lungt och fridfullt. Ingen hetsade, det var lungt också i konsumbutiken. Killen.. i kassan, hade tid att hjälpa den som behövde det. Någon fick då vänta en stund, men det var ok.. skönt alltså. Det är väl så vi egentligen vill ha det. Men det är klart, detta var en vardag så de som jobbade och hade bråtton var väl inte hemma.. Kanske jobbar de i Kalmar..
Jag såg en grupp äldre, som i rullstol och med sin omsorgspersonal var ute på promenad i solskenet. De stannade i lä, satt och fikade, såg ut över hamnen och kalmarsund och njöt av solen. Jag hoppas att alla gamlingar kan ha det så runt om i sverige.. För visst har vi, ett av världens rikaste länder, råd med det.
Efter den upplevelsen och föralldel.. och ett kaffebesök på ortens konditori tillsammans med en husbilsåkande amatörradiofamilj, seglade vi vidare. Nu hade äntligen smhi rätt.. De har i flera dagar sagt “Nord ostlig vind” och tillslut fick de rätt. I nordostlig vind ca8 -10 m/s och solsken satte vi kursen mot Grönhögen, på Ölands syd västra spets. Vi hade nog tänkt oss Kristianopel i Blekinge, men det är en liten och trång hamn med mycket båtar i. Att komma in där i pålandsvind och börja bängla.. runt med tolv ton, var inte så lockande.
Vi valde Grönhögen. Ett bra val. Här driver kommunen hamnen till självkostnadspris. Vilket betyder att standarden är fullt tillräcklig, hamnpersonalen trevlig och priset anständigt. Det borde många kommuner. till exempel Norrköping, ta som goda exempel..
Här är också lungt.. Vi njöt av en andäktig solnedgång i havet.. och strax därefter kom en stillsam måne upp, lite blygt bakom ett molm som om han undrade vad det var som stod på.. I söder blinkade fyren Långe Jan, som den har gjort i evinnerliga tider. Detta är “långsamheten” när den är som allra bäst..
God natt.