I går var det dags igen.. Med stirrig blick och spänd gång, tog jag mig till bilen. Dagens självmorduppdrag skulle just starta. Lungröntgen, just det lungröntgen.. Har ni hört något så äckligt.. Jag kände mig riktigt sjuk, så där så jag övervägde ambulans.. Ge dig iväg nu din himla hypokondriker, du är inte ett dugg sjuk. Sa min osolidariska hustru..
Nåja det var ju inte lungorna som oroade mig värst.. Det var att jag skulle ta mig fram på Norrköpings gator igen som gjorde mig rädd. Häromdagen kunde min bils liv ha slutat på vägen efter norra hamnen i ett våldsam djupt hål i asfalten.. Det skulle ha slitit bort högra framhjulet. demolerat hela framvagnen och förstört motorfästena… Om jag inte hade hunnit väja unda..
Men igår gick det bra… Ända fram till infarten på sjukhuset.. Där var det stopp.. Hålen i asfalten var så många och så stora så jag fick åka över en gräsmatta istället. Där var det jämnare. Ut genom ett par prydnadsbuskar och fram till en ledig parkeringsplats… Det fanns många p-platser att välja på.. Och tacka för det.. ingen tog sig ju dit..
Inne på röntgen gick det undan, riktigt snabba var de. Å andra sidan skulle de ju gå på lunch när jag var klar.. ” ta av dig på överkroppen” sa personalen.. Nääe sa jag. Jag har en T-tröja med en bild på min båt på mig och jag vill att de ska komma med… Den lunchlängtande personalen sa okay då.. Men dom lurade mig. Jag kollade en av bilderna och inte tusen kom båten med.. Att man inte ska kunna lita på vår sjukvård längre..
När jag skulle åka därifrån så vågade jag inte köra ut samma väg från parkeringen, som jag kom in.. För där stod det några vakter och.. poliser, tror jag.. Dom undrade vem faan som hade kört genom buskarna.. Ja inte vet jag sa jag och åkte iväg.. Djäkla gestapo..
God dag på er. Akta er noga för stan..