Många dagar utan uppkoppling har det blivit. Men vi har passerat Caledonien Kanal, fantastiskt vacker vatten väg mellan östra och västra sidan av Skottland. Kanalen går i en djup dalsänka med höga berg på båda sidor. Då och då kom det ett stridflygplan RAF, farande på låg höjd. Häftigt var det.. Tydligen så har England bensin till sitt stridsflyg..
I slutet på kanalen passade vi på att åka tåg.. en liten smalspårig bana som klippt ur Lasse Åbergs film, ”den sista golfaren” det var också mycket vackert. Dieselloket kämpade i uppförsbacken halva sträckan tills vi nådde en höjt på 1850 fot, ca 600 meter över havet, sedan var det nedförs.. som gällde. Vacker tur och retur resa som tog ca 4 timmar.
Från Fort Williams.. någon skotts gammal krigisk klanhövding, så seglade vi till Oban. Där var det en jättedyr marina med dålig service som välkomnade oss i ett i övrigt väldigt vackert område. De höga och branta bergen var ersatta av mjuka vackra höjder. Fullt med grön växtlighet. En runda i staden Oban visade att Whiskyn var så dyr att jag baxnade.. Det finns ingen sprit som är värd dessa fantasibelopp. Vi stannade istället på en pub fullt med glada människor och dragspelsmusik. En härlig stund, som är insorterade i minnesbanken.
Nästa morgon klockan 5 seglade vi vidare. Nu var det Irland och Dublin som var målet, efter 36 timmar var vi framme i Dublin.. Som inte uttalas ”Dabblin” som vi envisas med i Sverige, det uttalas ”Dobblin” och inget annat..
Vägen dit var spännande.. Tidvattnet skapar enorma strömmar fullt med virvlar runt oss. Båten svängde och dängde, det var ett fantastiskt natursceneri.. Och. Nota bene. Strömmar skapar spänning..