Morgonens snabbpromenad genomfördes inte förren kl 10.. Stegade iväg med mössan nerdragen i pannan och hanskarna på.
Då träffade jag henne.. En för mig väldigt kär bekant från i somras. Hon strålade av glädje och jag inbillade mig att återseendeglädjen.. var ömsesidig.
Men det var något kyligt i relationen, det var inte tillnärmelsevis lika varma känslor som i somras.
Tråkigt men antagligen oundvikligt när man inte ha setts på en lång tid.
Känslor och utstrålning förändras mycket på ett halvår..
Men jag tröstar mig med att om ytterligare ett halvår så är hon säkert lika varm och go igen.
Så jag stod där en lång stund med ansiktet vänt mot henne och drömde om värmen och det är klart.. lite värmde solen också i dag..
Ytterligare ett återseende kom på promenaden. En bit ut på ett gärde stod dom alla tre.. rådjuren som jag trodde hade gått åt under jakten.
Alla tre tittade uppmärksamt på mig för att strax återgå till att mumsa i sig lite gräs från marken. Dom såg nog att det var jag och kände sig lugna av det.
