Det undrar vi verkligen. En liten ort med ganska många hus men inte en människa.. Jovars det finns nog människor men de syns inte.. Jag tänker osökt på en bok av en Norsk författarinna som heter Herbjörg Wassmo, boken heter Hudlös himmel och berättar om att när elände sker så ser alla det men ingen visar sig.. När jag tittade uppför bergsidan på alla dessa hus utan att se en ända människa så anade jag att alla såg på mig.. Också husen..
Allt var stängt utom en pizzeria, men deras kort automat var så omodärn att den inte klarade vanliga visa kort från Sverige. Stackars detta egendomligt ålderdomliga område långt ut på Norges sydvästra hörn.
Det blev mat i båten istället. Gulaschsoppa som vi tjockade upp med spagetti.. Ovanligt egendomligt men rasande gott. En liten liten whisky ovanpå var pricken över i:et
Nu njuter besättningen av att skepparn diskar, han gnäller över ont i ryggen.. Möjligen kan det vara diskbrock..
En lång dag och stundom lite ansträngande segling gör att sömnen är nära förestående…
God natt på er.