Det är söndag morgon och jag har läst tidningen Oceanseglaren. Härligt inspirerande att läsa om andra som har seglat jorden runt. De som har gjort verklighet av sina drömmar och seglat iväg. Läsa om deras planering och ansträngning för att komma till skott.
Själv är jag i gränslandet mellan dröm och mål, kanske med övervikt åt mål ändå. För att komma iväg behöver några saker vara utklarade ordentligt.
- En båt som klarar en lång resa över öppna hav. Storleken kan variera beroende på vilken komfort man vill ha och med vilken fart man vill segla. Den ska också vara en konstruktion och ett skick som är tillräckligt för de strapatser som den ska utsättas för på världshaven.
- Ekonomi. Det har blivit betydligt dyrare att långsegla på de senaste 15 åren. Dryga hamnavgifter tar snart en stor del av reskassan. De paradisöar som jag drömt om är också upptäckta av dollarstinna amerikanska turister. Det har höjt kostnaderna där avsevärt. De seglar i en annan division än jag.
- Tid. Det behövs mycket tid för att jag måste anpassa mig till när vädret är som mest gynnsamt för de långa överseglingarna tex Kanarieöarna till Väst Indien, en tripp på ca 20 dygn eller mer. Men det är ok, tid har jag.
- Sist men inte minst, jag måste våga, tordas alltså. Under många års drömmande så har aldrig rädsla varit med som ett hinder. Men nu plötsligt infinner sig en gnagande oro. Nå, rädsla botas med kunskap. Vi börjar en oceanseglar kurs nästa vecka och jag hoppas att den ska göra mig så väl förberedd att rädslan ger sig.
Men i väntan på det, ska jag göra annat.