Att skriva Blogg förutsätter några saker: Först och främst att det är något jag vill säga, sedan också att……. Ja det kanske räcker att det är något jag vill säga.
Varje morgon vaknar jag full med energi och tankar virvlande i huvudet. Till frukosten tillsammans med hustrun, förutsetts den en viss tystnad. Hon ska ladda för en intensiv dag på jobbet och har inget lust att lyssna på mig när jag vill diskutera världsproblem. Det medför att frukosten intages under stillsamhet och därefter går jag till Bloggen för att skriva ned mina tankar.
Idag är det inte något tydlig spår i mina tankar, jag har nämligen varit på årsmöte med Sveriges veteranbåts förening. Årsmötet genomförde ombord på M/S Birger Jarl ett stolt fartyg som sjösattes 1953 och då var utrustad med ångmaskin. Inredningen består av mycket mässing och mahogny och de utvändiga linjerna är typiska för ett ”riktigt” fartyg. Vilket också visade sig när vi kom ut på Ålands hav, där vågorna understundom nådde tre meters höjd. Efter en helg ombord i glada vänners lag och hela tiden sysselsatta med tankar och planering kring våra egna gamla veteranbåtar, vårt kulturarv, så är det lite stillsamt i huvudet idag.
Apropå kulturarv så snuddar mina tankar vid den här historien med Vattenfall. Här har vi ett stort svenskt företag, ägt av oss skattebetalare och medborgare i Sverige, där ledningen rusar runt och gör affärer i värsta ”Dallas” kultur. Det köps och köps i alla Europas länder. Företaget blir bara större och större. Vad är det för en märklig kultur och till vilken nytta?
Är det företagsledningen begär efter makt, bonus eller profit som styr den kulturen.
De har till och med skrivit avtal med Tyskland om ekonomiskt ansvar för Tyska kärnkraftverk som kan ruinera vårat medborgarägda Vattenfall.!! Vad är det för kultur som driver den företagsledningen?
Vattenfalls mål är eller borde vara, att producera energi till lägsta kostnad för sina uppdragsgivare, Sveriges medborgare. Men det tycks stoppas av någon sorts ”Det skiter väl vi i!” kultur.
Genom Riksdagens och regeringens kultur, att bolagisera och avreglera så mycket som möjligt av våra gemensamma tillgångar, har man delvis tappat kontrollen över våra ”bolag och förvaltningar” Det har utvecklat sig till något typ av skitkultur, där många är sig själv nog. Näringsminister Maud Olofsson (C) säger sig, ”inte veta något” där har hon antagligen sitt första rätt under den här regeringsperioden.
I inledningen funderade jag på vad som behövs för att skriva en Blogg det var att jag hade något att säga, men kanske ska jag tillägga att: det är någon mera som läser Bloggen och reagerar på vad jag skriver.
Eller… spelar det någon roll, räcker det att jag tänker??