Alla helgons helg har fått mig att fundera en del. Hur firar vi den här helgen och vad är tanken med att fira alla helgon?
Själv har jag för första gången i mitt liv köpt en tårta med ett spöke på!! Men det är nog så att mina tankar har gått till mina avlidna anhöriga. Jag tänker på allt som vi inte han att prata om, det var rätt mycket som inte var klart och utrett men så kom döden och satte punkt.
Nu är det väl så att understundom kan jag prata med dem ändå. Jag kan känna på mig de svar som jag skulle ha fått. Kan det vara telepatiska svar jag får eller inbillar jag mig bara. Troligen kommer jag att fortsätta samtalen också när det inte är allahelgons helg och troligen kommer jag att bry mig om de svar jag får.
Några dagar nu så har vi… diskuterat sämja eller snarare osämja mellan både vänner och inte vänner. Det vi har kommit fram till är att om man, som jag, är i slutändan på livet så ska man inte ödsla bort tiden på osämja eller att vara arg. När som helst kan det visa sig att mina sista minuter ägnade jag åt att var arg på någon och allra värst om jag har använt sista minuterna åt att vara arg på någon som jag tycker om. Så vill inte jag hushålla med mina sista minuter. Jag vill inte vara arg på någon.
Hur vet jag att jag är i slutet på livet då? Ja i mitt fall är det enkelt, den största delen av mitt liv har jag bakom mig. Men jag vet ju inte om det är minuter eller kanske många år framför mig också. Därför vill jag försöka att ta var på den tiden.
Hur får man detta till att vara annat en flummiga tankar då? Ja det vet jag inte så säkert, men ett sätt är väl ändå att bry sig om sina anhöriga och vänner. Det är så himla lätt att tänka, jag ringer i morgon eller jag kommer en sväng nästa vecka om jag hinner. Eller jag borde tala om att du är viktigt och att jag tycker om dig men just nu hinner jag inte. Egentligen ganska enkla saker att göra men varför blir det så sällan gjort?
Ett gammalt ordspråk: Gå stigen till din vän ofta för en oanvänd stig växer snabbt igen.
Det var mina dagstankar i all enkelhet.