Jag tittade ut över Slätbaken. Havsviken som från Östersjön skär rakt in i Östergötland, nästan fram till Söderköping. Det är så vackert, varje morgon njuter jag av ynnesten att kunna se ut över allt detta vackra.
I dag var det dimma.. ingen tjock, tät dimma som skymmer allt utan en lätt dimma som låg i tussar utspridda lite här och lite där. Hela tiden i rörelse och.. rörelsen skapar förändringar i bilden.. eller i verkligheten om man så vill.
Är det så också med våran.. verklighet? Att den förändras med och av rörelse? Det som tycktes vara absolut verklighet i går, ser kanske annorlunda ut idag. Eller ännu värre det jag ser idag, kanske du ser från ett annat ställe. Våra verkligheter ser troligen olika ut.. men vems är rätt?? Är det överhuvudtaget möjligt att bestämma vems verklighet som är rätt??
Jag har följt debatten om vården i många år. Just nu är det bristen på personal, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och inte minst.. förlossningspersonal.. Vi orkar inte längre.. Det här är en fara för alla patienter.. det är katastrof. Jag så säger personalen som jobbar i sin verklighet..
Medan ansvarig chef säger att.. det är allvarligt men ingen risk för patienterna.. Vilken dimma ser dessa ansvariga chefer igenom i sin verklighet..
Medan det politiska ansvaret säger att “vi har prioriterat pengar till vård åt alla” tyvärr så hålls inte bugetarna.. folk blir ju sjukare än prognoserna och.. föder flera barn än prognoserna.. Tänk att medborgarna inte kan följa den verklighet som deras politiska företrädare ser i sin … dimma.
Ja ja, att vi ser våra verkligheter i vår egen dimma är inget konstigt, så har det alltid varit.. Men att vi inte förstår att verkligheten är olika beroende på vem som tittar, det förvånar mig stort.. Egoism eller fundamentalism eller möjligen bara korkat..
Nu är det fredag, vilket betyder en kväll av osedvanligt tät dimma för ganska många..
Skål på er.. eller jag menar förståss, trevlig helg.