Nu är det vardag. Ekorrhjulen snurrar överallt och det är bra..
Den vanliga vardagslunken skapar trygghet inte bara för en utan för alla.
Att vi lunkar på betyder att vi kan klara våran välfärd men det krävs att alla hjälps åt. Vi som kan betalar skatt, och vi som inte kan, får hjälp när det behövs..
Socialistisk Solidaritet.. jag visst är det så.
Det är därför det finns krafter som angriper allt som har med solidaritet och socialism att göra. Mot krafterna, de som angriper är den grupp som inte vill eller inte förstår, att om vi hjälps åt och delar med oss så blir vi alla starkare..
Ta tex problemet med och för lärarna i skolan.. Här görs kosmetiska insatser med lärarlegitimation och utbildning. Man vill till och med införa gamla tiders överlärare.. För att råda bot på lärarbrist. Högre löner är också ett slag i luften..
Det som behövs är mindre elevgrupper.. En lärare borde aldrig ha mera en max tio – femton elever, dessutom ha samma grupp hela tiden. Då kan det skapas goda relationer mellan lärare och elev och det är en absolut förutsättning för att lärandet ska gå bra. Om lärandet/ inlärandet, fungerar bra kommer både elever och lärarna att känna sig tillfreds med sina insatser. Mål som är möjliga att uppnå är den viktigaste grunden för all verksamhet, allt annat är fel.
Så, låt oss i solidaritetens namn, ge skolan de resurser de behöver för att skapa så små grupper…
Det kan betyda att det sparas på annat eller att skatterna höjs.. Men okay då, det tar vi!